Johan Granberg
Johan Granberg läser datavetenskap och gillar det kreativa samarbete som en programmerare bygger tillsammans med andra.

Johan gillar eleganta lösningar

Johan Granberg gillar att vara kreativ och lösa problem. Det är en av anledningarna till varför han pluggar datavetenskap. – Att programmera liknar arkitektens eller byggnadsingenjörens jobb, förklarar Johan.

Johan Granberg sitter vid ett av borden i en korridor utanför Datavetenskaps lokaler i MIT-huset på Umeå universitet. Hit kommer han ofta när han ska plugga och sitter han inte i någon av labbsalarna så kan man se honom med böcker och den bärbara datorn vid något av borden utanför, ofta tillsammans med sina kurskompisar.

Jobbar tillsammans

– Det är inte ofta som jag sitter för mig själv, och det är viktigt att vi får jobba i grupparbeten för att lära oss jobba med andra.

Johan Granberg vet också att det är så han kommer att jobba i framtiden, inte så mycket ensam utan nästan alltid tillsammans med andra.

– Att vara programmerare är ett mycket socialt yrke. Du är en del av ett större team och det ställs krav på att du ska kunna jobba med andra. Du kan inte sitta för dig själv och utveckla koden, förklarar Johan.

Gilla kreativ problemlösning

För att bli en bra programmerare bör man också gilla problemlösning och ha lite fallenhet för matematik, menar Johan, samtidigt som han erkänner att första året på utbildningen var tuff, inte minst matematiken fick han lägga ner en hel del tid på, men inte värre än att han klarade kurserna.

Nu lär han sig allt mer om konsten att programmera och ju mer han lär sig desto mer fascineras han. Att som programmerare konstruera lösningar är mycket kreativt och Johan ser det som ett hantverk. Han liknar bygget av virtuella system med det arbete som en arkitekt eller byggnadsingenjör gör, eller varför inte som det kreativa skapande som en möbelsnickare utför när han bygger möbler.  

Eleganta lösningar

– Eleganta lösningar tilltalar mig, säger Johan Granberg men erkänner samtidigt att han inte riktigt såg det från första början utan att det är något som han förstått allt eftersom.

Men Johan funderar också på vad som kommer ut av koden och hur det han bygger kan komma att användas. Han har många funderingar på de etiska aspekterna kring att vara programmerare och han inser att det finns etiska vägval som kan göras mellan att jobba med system för vården eller med vapensystem.

– Det som en utvecklare gör kommer att ha betydelse för samhället och kommer att påverka vad folk gör. Det finns inte så många branscher där du har möjlighet att på så sätt påverka så många, säger Johan fascinerat.

Träning med kettle bells

Som programmerare blir det ofta många timmar vid skrivbordet och datorn. Därför sticker Johan gärna iväg mellan varven och tränar på IKSUs träningsanläggning. Där har han har fastnat för kettle bells, de där svarta järnkulorna med handtag som man kan lyfta, svinga och snurra runt med. Tungt och krävande men Johan gillar det och menar att det blir minst tre gånger i veckan som han tar en dust med redskapen.

Men tillbaka till att vara programmerare. Vi avslutar intervjun med att Johan får svara på frågan:
Vad är då den hemliga lösningen för att bli en bra programmerare?

– Att inse att du aldrig blir fullärd. Det finns alltid mer att lära på bredden och djupet. Du måste hänga med själv i utvecklingen och hela tiden vilja fortsätta lära dig, förklarar han och går tillbaka till studierna. Än har han ett tag kvar på universitetet innan han kan söka sig ut på arbetsmarknaden.

Text och foto: Mikael Hansson


Text av: Mikael Hansson

Publicerad: 24 maj, 2012



Dela artikel:

Text av:

Publicerad:

Facebook

Mikael Hansson

24 maj, 2012