Lars Burman
Med hjälp av Facebook och sociala medier kan Lars Burman hålla koll på kusiner och släkt som han aldrig tidigare kunnat göra.

Koll på släkten med Facebook

Jag vet mer om mina kusiner idag. Facebook, bloggen och sociala medier håller mig uppdaterad om släkten, menar Lars Burman.

Lars Burman är student på Systemvetenskapliga programmet vid Umeå universitet och berättar här nedan om hur Facebook och sociala medier stärker hans band med kusiner och annan släkt.

När jag var barn träffade jag min släkt och kusiner varje sommar och nyår. På sommaren spenderade vi flera veckor i sommarstugor tillsammans med min fars systers familj eller min mors brors familj. När det vankades nytt år kom släkten ofta hem till oss. Samma veva varje år. Väldigt kul var det och jag har mycket trevliga minnen från den tiden.

Men med åren blev det allt längre mellan träffarna. Jag blev äldre, mina kusiner blev äldre och att spendera sommaren i en stuga var inte lika tilltalande. Traditionen på nyår föll sakta men säkert också bort. I sig är det inget fel med det, intressen skiftar och allas liv tar olika vägar.

Men det som då också försvann var kontakten med släkten. Vi träffas sporadiskt idag, däremot träffar jag sällan mina kusiner som jag en gång umgåtts med väldigt mycket.

Min mor ringer och berättar

Jag vet inte om jag skulle vilja ha en sådan väldigt nära kontakt med mina kusiner men det är alltid roligt att veta vad de gör och hur de mår. En enkel metod är givetvis att ringa. Det gör jag inte. Det är något som min mor gör, hon ringer till mig, min syster, min bror, hennes bror, hennes syster, faster, moster och listan bara växer. Min mor är på ett sätt navet ut till min släkt. Hon kan berätta vad den ene och andre har gjort eller varit med om. Detta är inte en uppdatering som sker varje dag givetvis utan jag kanske kan få en rapport någon gång per år, ofta vid juletid av någon anledning.

Kusinerna på Facebook

In på scenen embarkerar då sociala medier. Massvis av verktyg för att hålla kontakt och för att se vad en person gör eller hur denne mår. De av mina kusiner som har Facebook har jag idag på min vänlista på Facebook. Om vi skriver ofta till varandra? Nej, det händer sällan, men det är mer kontakt än vad det var innan åtminstone och det räcker för att jag numera ska kunna ha väldigt god koll på vad de gör. 

Jag vet vad min kusin i Stockholm arbetar med, var han bor och hur han finner att livet i huvudstaden fungerar. Jag kan kommentera hans inlägg ibland, men känner ofta inget behov av det. Det är mest roligt att bara veta.

På min brors blogg kan jag följa honom och hans familj nere i Gävle. Hans barns framgångar på skridskor eller med fiolen i hand. Kanske får jag se hur hans fru har pysslat i trädgården och gjort det fint, eller någon vacker utsiktsbild från någon av min brors flygturer. Min bror pratar jag faktiskt med i telefon ibland, men som min sambo alltid säger till mig, "Du är så dålig på att fråga". Håller med. Problemet löst, jag följer hans blogg.

Har internet tagit över mors uppgift?

Nu funderar jag, har de sociala medierna övertagit det som ärofullt varit min mors uppgift? Nja, inte riktigt, mina äldsta släktingar är inte de mest frekventa användarna av internet. Däremot mina kusiner, och min bror och min farbror på 72 år som håller till på Facebook. Och flera därtill.

Min mor får gärna fortsätta ringa, men vad jag däremot kan konstatera är att jag nu känner mig närmare mina kusiner än vad jag gjort innan. Jag tänker att det är lustigt att jag känner så eftersom vi "chattar" inte speciellt mycket, men jag vet. Jag vet mer. Facebook och bloggen berättar och uppdaterar mig. Sociala medier håller mig uppdaterad om släkten.

 

Lars Burmans släktnätverk på internet 

Lars Burman har gjort bilden ovan som ett nätverk över sin internetkontakt med släkten. Facebook, bloggar och mail håller ihop släktbanden.

 

Fakta om Lars Burman, student på
Systemvetenskapliga programmet, Umeå universitet

– Jag kommer från Skellefteå och min sambo studerade redan här i Umeå. Jag hade satsat på en verkstadsteknisk utbildning i svarvprogrammering hemma i Skellefteå och hoppades på jobb här i Umeå. Men här fanns det inte lika många industrijobb och då satsade jag istället på att läsa vidare.

Varför valde du att läsa Systemvetenskapliga programmet?

– Jag gillar att hålla på med produktutveckling inom IT och att få jobba med människor. Vi läser en valfri termin och då valde jag att läsa företagsekonomi. Utbildningen ger mig möjlighet att jobba som IT-konsult och med produktutveckling av till exempel affärs-och kommunikationssystem, mobilapplikationer med mera.

– Jag har valt helt rätt. Dessutom har utbildningen bra och kunniga lektorer som har gjort att jag har trivts väldigt bra.
Faktatext om Lars Burman: Ingela Hjulfors Berg

Text: Lars Burman Foto: Mikael Hansson


Text av: Mikael Hansson

Publicerad: 24 februari, 2010



Dela artikel:

Text av:

Publicerad:

Facebook

Mikael Hansson

24 februari, 2010